Sophie Zelmani
Sophie Zelmani är tillbaka med ett nytt album, ”The world ain't pretty”. Dess mörka titel till trots är det en musikaliskt medryckande karamell där driv, sväng och en ”hookig” gitarrslinga ramar in Sophies omedelbart igenkännliga röst.
– En tumregel för mig som producent att försöka lyssna in i vilken riktning en låt säger mig att den vill gå. I det här fallet innebar det en förhållandevis stor produktion, med refrängkör av Peter Kvint och Dan Sundquist, berättar Sophies producent, gitarrist och arrangör, Lars Halapi. Verserna är mer drömska och refrängen lite större och saltare än de brukar vara.
Trots att de har jobbat ihop sedan första albumet, tycker Sophie alltid att det är lite pirrigt att presentera en låt för honom.
– Jag skriver låtarna akustiskt och sparsmakat och Lars hör ofta något arrangemang i sitt huvud när jag presenterar den. Ibland har vi exakt samma vision om vart vi ska ta den. Andra gånger överraskar han mig med sina arrangemang – och det gjorde han med den här låten: Den var inte alls så ”uptempo” när jag spelade upp den. Det är dock alltid positivt när han känner något för låten. Motsatsen är värre!
Som vanligt har Sophie lite svårt att beskriva vad texten handlar om.
– Det kan lätt bli lite för privat, så jag föredrar att låta den tala för sig själv, säger hon. Kanske kan man sammanfatta det som att jag upplever att det är för lite magi i möten mellan människor.
Titeln passar onekligen in på det rådande världsläget, där Covid har följts av krig och kris.
Trots pandemin lyckades Sophie under förra året klämma in ett antal framträdanden. Dessa inkluderade några utsålda jubileumskonserter där hon Halapi och hennes trogna följeslagare – Halapi, trummisen Peter Korhonen och basisten Thomas Axelsson – firade Sophies 25 år första år som skivartist, såväl som det faktum att hon fyllde jämnt.
Parallellt har hon och Halapi också arbetat på nytt material. ”The World Ain't Pretty” kan således ses som det första smakprovet från ett sprillans nytt album, som släpps i höst.